Vapen och rustningar

Det finns en otrolig mängd vapen man kan ha med i en kampanj. Vi har i huvudsak nöjt oss med senmedeltida Europeiska vapen, med ett par tillägg från den tidiga renässanssen.

Vapen

Skada

Skada för närstrids- och kastade vapen beror på STO och STY. Övriga räckviddsvapen gör fast skada, eventuellt kombinerat med ett STY-krav för att kunna använda vapnet. För vissa vapen modifieras skadan beroende på om målet har rustning, och i så fall vilken. Vissa vapen tränger igenom bättre än andra, och vissa vapen är bara sämre.

Metod

Hugga: Vapen med en egg som huggs rakt mot målet.

Knuffa: Vapnets skada jämförs med Stadga och kan knuffa omkull målet, men har ingen annan effekt.

Krossa: Alla trubbiga vapen, även de försedda med korta taggar eller spetsar.

Skära: Vapen med en vass egg som dras längs målet. Skärande vapen gör +1d6 skada mot mål utan egentlig rustning.

Sticka: Vapen med lång smal spets, som stöts eller huggs mot målet. Svärd har i allmänhet för breda spetsar för att räknas som stickvapen. Alla stickande vapen gör +1d6 skada mot brynja, då ringarna fångar spetsen i stället för att avleda den.

Handlingar

Vissa mycket snabba vapen ger extra handlingar. Dessa måste användas med vapnet som gett dem.

Andra extremt långsamma eller otympliga vapen kostar handlingar att använda. Kostnaden är per runda, inte per attack.

Övrigt

Flexibel: Flexibla vapen är svåra att parera. Effekten av motståndarens parering minskar ett steg. Full parering blir halv parering, och halv parering blir ingenting.

Formationsvapen: Vapnet är anpassat för tät formationsstrid. Siffran anger hur många extra led som kan attackera samtidigt.

Hållbar: Vapnet riskerar inte att gå sönder på en fummel eller ett oavgjort slag.

Sköldkrossare: Vapnet gör +1d6 skada om målet har en sköld. Kan välja att hugga sönder skölden i stället för dess bärare.

Närstridsvapen

De flesta vapen används som en särskild färdighet. En del vapen liknar varandra, vilket gör att om man kan använda ett vapen kan man använda ett liknande vapen med lägre färdighet. Den applikabla färdigheten står i hakparenteser efter namnet på vapnet.

Närstridsvapen

Enhandsvapen	Skada	Metod	Längd	Handlingar	Färdighet	Övrigt
Bastardsvärd	+0	Hugga	3	–1	Svärd	Hållbar.
Färla	+0	Krossa	1	+0	Klubba	+1d6 mot brynja.
Hammare	–1d6	Krossa	1	+0	Klubba	+1d6 mot brynja.
Handyxa, vedyxa	–1d6	Hugga	1	+0	Yxa
Kniv	–1d6	Sticka	0	+1	Kniv
Knölpåk, klubba	–1d6	Krossa	1	+0	Klubba
Kroksabel	+0	Skära	2	+0	Svärd
Lans	+0	Sticka	5	–1	Lans	Ingen parering.
Niosvansad katt	–2d6		2	+0	Gissel	Flexibel. Tortyrredskap.
Piska	–2d6	Krossa	5	–2	Piska	Flexibel.
Spjut	+0	Sticka	4	–1	Spjut	Formationsvapen (+1).
Stridsgissel	+0	Krossa	2	–1	Gissel	Flexibel. Ingen parering.
Stridsyxa	+0	Hugga	2	+0	Yxa	Sköldkrossare.
Svärd	+0	Hugga	2	+0	Svärd	Hållbar.
Värja	–1d6	Hugga	3	+1	Fäktning	Full parering med vänsterhandsvapen.
Sköld	+1d6	Knuffa	0	+0		Full parering.
Tvåhandsvapen	Skada	Skadetyp	Längd	Handlingar	Färdighet	Övrigt
Bastardsvärd	+1d6	Hugga	3	–1	Slagsvärd	Hållbar.
Björnspjut	+0	Sticka	5	+0	Spjut
Hillebard	+1d6	Hugga	4	+1	Tvåhandsyxa	Multifunktionsvapen.
	+0	Sticka			Spjut
Långspjut	+0	Sticka	6	–1	Långspjut	Formationsvapen (+2).
Pik	+0	Sticka	7	–1	Långspjut	Formationsvapen (+3). Ingen parering. Otymplig.
Slagsvärd	+1d6	Hugga	4	+0	Slagsvärd	Hållbar.
Spjut	+0	Sticka	4	+0	Spjut	Formationsvapen (+1).
Stav	–1d6	Krossa	3	+1	Stav	Full parering.
Stridshacka	+1d6	Sticka	3	–1	Slägga	+1d6 mot brynja och plåt.
Stridsslaga	+1d6	Krossa	3	–1	Slaga	Flexibel. Ingen parering.
Stridsslägga	+2d6	Krossa	3	–2	Slägga	Ingen parering.
Tvåhandsyxa	+1d6	Hugga	4	+0	Tvåhandsyxa	Sköldkrossare.
Vigvattenskvast	+1d6	Krossa	4	–1	Slägga

Enhandsvapen

Normalt använder man enhandsvapen tillsammans med sköld, och om inte annat anges så är det så. Färdigheten KLUBBA skulle med andra ord egentligen heta KLUBBA MED SKÖLD, och så vidare. Eftersom det i samtliga fall även går att använda dem utan sköld är det dock onödigt att använda den långa beteckningen.

Givetvis skulle det gå att i stället lära sig en kombination med ett annat vapen, till exempel svärd och kniv. Regler för hur det fungerar finns på annan plats.

Bastardsvärd: Kallas också en-och-enhalvhandssvärd. Kan användas som svärd tillsammans med sköld, eller med slagsvärdsfärdighet i två händer. I det senare fallet gör man +1d6 skada.

Färla: Färlan består av ett trä- eller metallskaft, besatt med ett stålhuvud. Detta har normalt sex till åtta taggiga flänsar, som bucklar plåt och trycker sönder ringarna i en brynja.

Hammare: En stridshammare avsedd att tränga genom tungt pansar. Hammarhuvudet är litet, och vapnet utvecklades med tide vidare till en korp.

Handyxa: En liten yxa avsedd att användas som kastvapen.

Kniv: Knivar är mycket korta vapen, och används därför inte alls på samma sätt. De är närstridsvapen och har –5 mot alla riktiga stridsvapen. I strid med nära kroppskontakt har kniven inte längre minus. I stället har alla längre vapen –5 mot kniv i en sådan situation. Är det inte uppenbart vilket avstånd till fienden man har så väljer den som vann den förra slagväxlingen det nya avståndet. Knivar gör ytterligare –1d6 skada när de används på långt avstånd.

Knölpåk: En vanlig träpåk. Är sämre än nästan alla andra vapen, men är å andra sidan gratis.

Korp: Korpen liknar mest en liten hacka med en enda kort och mycket kraftig spets. Den är ett utmärkt vapen mot brynja. När korpen utvecklades hade man dock redan slutat att använda rustningar av brynja. De var för dyra att tillverka jämfört med plåt.

Kroksabel: Ett lätt, vasst och kraftigt böjt svärd som användes av araberna. Till skillnad från de tunga huggande svärden från Europa skär det, vilket ger sämre effekt mot metallrustningar.

Morgonstjärna: Ett gissel bestånde av ett kort skaft från vilket går en eller två kedjor i vilka sitter metallkulor. Kulorna är oftast kantiga med spetsade hörn, eller runda med taggar. Tar bort den parerande effekten av fiendens sköld, men träffar tyvärr användaren på en 1:a på attackslaget.

Niosvansad katt: En kort piska med många remmar, oftast försedda med fastsydda taggar. Ett värdelöst vapen mot folk med heltäckande rustning, men annars är det ganska otäckt. Piskan tar bort den parerande effekten av fiendens sköld.

Piska: En lång och kraftigt flätad piska. Kan användas ensam eller i kombination med en kroksabel. Piskan tar bort den parerande effekten av fiendens sköld.

Spikklubba: En vanlig träklubba i vilken man slagit in ett dussin långa spikar. De kallas även bondevärn, och vissa källor kallar dem morgonstjärnor, vilket orsakar stor förvirring.

Stridsgissel: Ett stridsgissel är en liten slaga beskodd med taggiga järnbeslag. Tar bort den parerande effekten av fiendens sköld.

Stridsyxa: En yxa är billig att tillverka, men går lättare sönder än svärd. Vissa stridsyxor kan användas i två händer och ger då +1d6 skada precis som bastardsvärd.

Svärd: Alla svärd hållna i en hand ingår i den här gruppen, från kortsvärd och uppåt. Stora personer har större svärd.

Vedyxa: En vanlig vedyxa går även att klyva folk med, om man inte har något annat att tillgå.

Tvåhandsvapen

Tvåhandsvapen används med egna färdigheter jämfört med sina motsvarigheter i en hand. Normalt gör de +2d6 skada jämfört med sina enhandsvarianter, men det kan finnas undantag mot den regeln.

Slagsvärd: Ett stort svärd med mellan 1,5 och 2 meter lång klinga, och med ett handtag på en halv meter. De tyngsta slagsvärden vägde nästan sju kilo, men de flesta var lättare än så. Tidiga slagsvärd var inte tillräckligt kraftiga för de påfrestningar de utsattes för. Därför kan de, även om de har normal kvalitet, gå av på ett oavgjort slag mot en fiende med svärd.

Stav: En lång och grov ekstav som används med två händer i ett grepp om mitten. När staven gör skada räknas 6:or enbart för STADGA, och inte som riktig skada. En stav ger full parering.

Stridshacka: En stor korp, avsedd att användas i två händer.

Stridsslaga: En förstärkt slaga där kläppen försetts med taggiga järnbeslag. Tar bort fiendens extra parering från sköld. Det fanns inga tvåhänta vapen med kedja och kula i allmänt bruk, så någon motsvarighet till morgonstjärnan finns inte.

Stridsslägga: En stor klubba som används i två händer, ofta försedd med en stor järnklump i den yttre änden. Ett mycket långsamt vapen.

Tvåhandsyxa: En stor yxa.

Vigvattenskvast: En lång tvåhandad spikklubba. Vissa hade tillräckligt långt skaft för att räknas som stångvapen, men det förändrar inte deras värden.

Stångvapen

De stångvapen som visat sig effektiva genom historien är spjut, pik, hillebard och lans. De enorma mängderna med glaive-guisarme, ranseur och andra konstigheter motsvarade aldrig förväntningarna.

Björnspjut: Tvåhandsspjut som främst används vid jakt. Ger +5 att träffa djur som björn och vildsvin när de gör anstorming. Dessutom gör en tvärslå att ett spetsat djur inte kommer åt att slå på användaren under senare rundor, när hon väntar på att det ska dö. Björnspjutet har ingen extra effekt mot människor.

Hillebard: En hillebard är ett balanserat stångvapen försett med ett kombinerat yx- och pikhuvud. Ofta sitter det dessutom en krok på baksidan. Längden på hillebarder varierar mellan 1,5 och 2,5 meter. De längre hillebarderna tar bort den negativa justeringen för fotfolk mot ryttare. I övrigt är den mycket lämpad för att användas i formation.

Lans: Gör hästens skada vid anstormning, om denna är bättre än ryttarens egen. Ger +5 vid anstormning mot fotfolk som inte har pik. Till fots fungerar en ryttarlans som ett långspjut, och används då givetvis med den färdigheten.

Långspjut: Tvåhandsspjut som tar bort den negativa justeringen för fotfolk mot ryttare. Om en anstormande ryttares häst gör högre skada än mannen med långspjutet gör spjutet dessutom hästens skada. I praktiken är ett långspjut bara en kortare och mindre extrem variant av pik, och har en längd på omkring tre-fyra meter.

Pik: Ett mycket långt tvåhandsspjut. En längd på sex meter var inte ovanlig. Pik är mycket lämplig till strid i täta formationer, när man måste ta sig förbi flera led pikar innan man når pikenerarna.

Den negerar en lansbeväpnad ryttares anstormningsbonus, och har ingen negativ justering för fotfolk mot ryttare. Om den anstormande hästen gör högre skada än pikenerarens gör man dessutom hästens skada.

Andra stridsvapen har –5 mot pikenerare, tills de träffat en gång. Därefter är de innanför pikens räckvidd, och pikeneraren får –5 i stället. Slagsvärd och tvåhandsyxor kan i stället anfalla själva piken. Då får de inget minus, men gör givetvis ingen skada på pikeneraren.

Spjut: Ett kort spjut som kan användas i en hand, tillsammans med sköld. Kan också användas som lätt lans från hästryggen, eller kastas som ett kastspjut. Detta kräver dock andra färdigheter.

Fäktning

Alla fäktvapen kan användas med färdigheten FÄKTNING. De är betydligt lättare än andra stridsvapen, och därför i snitt snabbare. Fäktvapen går inte att användas tillsammans med sköld.

Värja: De första fäktvapnen var tunga och primitiva värjor, och de är de enda som finns i den tidsperiod vi täcker. De är mycket långa, och den moderna fäktningens snabba riposter är inte möjliga. Den stora fördelen med värja är att man kan använda en hatt, parerkniv, lampa eller något annat i vänsterhanden, och fortfarande ha ett acceptabelt försvar. Då ger värjan full parereffekt. Med enbart värja och tom vänsterhand är inte värjan bättre än något annat vapen.

Värjans stora fördel är att det är socialt acceptabelt att ha den med på tillställningar där bredsvärd och annat genast skulle få en utkastad som den barbar man är.

Avståndsvapen

Missilvapen kan användas upp till sin effektiva räckvidd med full färdighet, och upp till dubbla med –5 och –1d6 skada.

Mot missila vapen kan man normalt inte försvara sig annat än genom att DUCKA. De går att stoppa med sköld, men det är inte lätt. Man slår då ett färdighetsslag på –5 för det vapen man har tillsammans med sin sköld, och om man lyckas får man halv parerbonus på vanligt sätt. Däremot hindrar man fortfarande inte pilen från att träffa.

Om man står i sköldmur med en stor mängd kamrater hjälper man varandra, och får därför inget minus på sitt parerslag. Dessutom får man full parerbonus. Notera att man för att parera missiler måste lägga en handling på att parera, och man får inte den normala modifieraren +5. Krutvapen går inte att parera alls.

Avståndsvapen

Kastvapen	Skada	Metod	Räckvidd	Omladdning	Färdighet	Övrigt
Dolk	–1d6	Sticka	5	—	Kastkniv
Javelin	–1d6	Sticka	20	—	Kastspjut
Kastkniv	–1d6	Sticka	10	—	Kastkniv
Pilum	+0	Sticka	15	—	Kastspjut
Spjut	+0	Sticka	10	—	Kastspjut
Missilvapen	Skada	Metod	Räckvidd	Omladdning	Färdighet	Övrigt
Arbalest	6d6	Sticka	50	8	Armborst
Kompositbåge	4d6	Sticka	50	0	Båge
Kortbåge	3d6	Sticka	30	0	Båge
Långbåge	4d6	Sticka	60	0	Långbåge
Lätt armborst	4d6	Sticka	40	2	Armborst
Slunga	+0	Krossa	50	1	Slunga
Tungt armborst	5d6	Sticka	50	4	Armborst
Krutvapen	Skada	Metod	Räckvidd	Omladdning	Färdighet	Övrigt
Muskedunder	3d6×2	Krossa	15	4	Gevär
Musköt	4d6	Krossa	50	4	Gevär	Halverar rustnings skydd.
Pistol	3d6	Krossa	15	3	Pistol	Halverar rustnings skydd.

Kastvapen

Dolk: En helt vanlig dolk.

Javelin: Ett lätt kastspjut med god räckvidd, träffsäkerhet, och kraft.

Kastkniv: Specialtillverkad kastkniv med förbättrad balans. Handtaget är minimalt, och inte lämpligt för närstrid.

Pilum: Ett tungt kastspjut. Namnet kommer från den romerska varianten, som var gjord så att den alltid gick sönder när den träffade målet. Därmed riskerade man inte att få dem i retur.

Spjut: Ett tämligen ordinärt spjut kan även kastas. Räckvidden imponerar inte, men det är ju ett effektivt närstridsvapen också.

Missilvapen

Arbalest: Ett mycket tungt armborst, som främst användes i belägringar. Spänns med block och talja. De allra tyngsta varianterna kunde ta ända upp till fem minuter att ladda om.

Kompositbåge: Kompositbågen är tillverkad av trä, ben och senor, vilket gör den kompakt, kraftfull, och relativt enkel att använda.

Kortbåge: Tämligen usel båge gjord av ett enda trästycke.

Långbåge: Den klassiska Walesiska långbågen var primitiv till sin konstruktion, men så mycket större och kraftigare än en kortbåge att den ändå blev legendarisk. Kan inte användas till häst, och det krävs många års träning innan man behärskar den. Inte ens då lever den upp till sitt enastående rykte.

Lätt armborst: Ett lätt armborst spänns med en krok i bältet eller en hävstång. Fick aldrig chansen att mäta sig med långbågen, eftersom de Franska riddarna tröttnade på att vänta och red rakt över armborstskyttarna.

Slunga: En läderrem men en liten påse, som skickar blyklumpar på dryga hektot. Man kan använda småsten, men då minskar skadan med -1d6. En slungare kan ha sköld.

Tungt armborst: Tunga armborst tar lite för lång tid att ladda om för att vara praktiska på slagfältet, men de blev mycket populära i belägringar. Spänns med kuggstång, skruv, eller block och talja.

Krutvapen

Alla krutvapen är opålitliga. De går sönder och riskerar att sprängas på en fummel. När attackslaget är 10 (5, 10, och 15 vid regnigt väder) händer ingenting. Vapnet måste då laddas ur innan det kan laddas igen.

Muskedunder: Mycket grovkalibrig luntlåskarbin, ofta med en karakteristisk trattformad pipa. Laddades med skrot, småsten, och kulor. Gör två separata skadeslag inom normal räckvidd. På lång räckvidd gör den ett enda skadeslag (med -1d6 skada som vanligt), men har inget minus på att träffa.

Musköt: Mycket lång slätborrad luntlåsmusköt. Vikten gjorde att de normalt vilade mot en stödgaffel när man sköt.

Pistol: Tidiga luntlåspistoler var stora, tunga, och opålitliga.

Obeväpnad strid

Obeväpnad strid tenderar till att vara underlägsen nästan alla vapen. Undantagen är de österländska stridsteknikerna, som (åtminstone i en cinematisk kampanj) är överlägsna alla vapenstilar utom fäktning.

Otränad strid: Det går att slåss med någondera av STORLEK, STYRKA och SMIDIGHET i stället för en färdighet. Det är underlägset alla andra stridsformer, och alla som slåss otränat har –5 mot en tränad fiende. Dessutom kan man inte träffa fienden om inte han missar. Det räcker med andra ord inte med att övervinna hans slag.

Använder man sin SMIDIGHET kastas målet omkull som vid brottning. De som slåss med sin styrka gör skada som vid NÄVKAMP, och de som använder sin STORLEK kan välja vilken effekt de vill ha av de två ovanstående.

Nävkamp: Skadan i nävkamp är inte dödande, såvida man inte fortsätter att slå ett bra tag efter att offret blivit medvetslöst. Det är nämligen bara hälften av skadan som räknas som permanent. Om man har knogjärn gör man normalt dödande skada.

Brottning: En riktig träff kastar omkull målet och gör 2d6 skada, endast TÅLIGHET skyddar. Ett liggande mål kan lätt immobiliseras om man träffar. Brottning har inga lägesmodifieringar, och är följaktligen bra när man ligger ner.

Rustningar

Effekten av rustning är att den drar ned skadan från olika former av attacker. Hur stort skydd en rustning ger beror på materialet och på hur mycket av kroppen den täcker.

De vanligaste rustningarna finns i tabellen nedan. En väst är en rustning som täcker hela kroppen men ingenting av ben eller armar, halv står för en väst med extra skydd på delar av armar och ben, och full är en rustning som täcker allt utom huvudet.

Hjälmar är litet speciella. De ger +1 skydd om de är öppna, och +2 om de är slutna. Alla hjälmar förutsätts vara av plåt. Om de inte är det tappar de ett i skydd, dvs öppna läderhjälmar ger inget skydd alls.

En annan speciell sak är den gotiska plåtrustningen. Den täcker allt inklusive huvudet, och måste specialbyggas för sin användare. Att tillverka dem är en konst som historiskt inte uppfanns förrän rustningar var omoderna.

Alla rustningar utom mjukt läder inverkar menligt på rörelseförmågan, men med BÄRA RUSTNING går det mesta att motverka. Även med full träning finns dock lite minus kvar. Om man har mer rustning än väst och hjälm, drar överskjutande poäng ner de fysiska färdigheter som är känsliga för rustning.

Undantagen är läder och plåt, som båda ger halva avdraget mot vad som är normalt, och fjällpansar. Det senare ger normalt avdrag inte bara på de vanliga färdigheterna, utan även på RIDA.

Några olika standardrustningar

Material	väst	halv	full
Mjukt läder	3	4	5
Tjockt eller nitat läder	4	6	7
Cuirboulli	5	7	9
Trä- och benlameller	6	8	10
Fjällpansar	7	10	12
Ringbrynja	7	10	12
Plåt	8	11	14
Öppen plåthjälm	+1
Sluten plåthjälm	+2
Gotisk plåtrustning	—	—	18

Det går att räkna ut helt egna kombinationer. Alla material har ett grundvärde som beskriver dess styrka. För att avgöra hur mycket totalt skydd rustningen ger multipliceras varje rustningsdels skyddsvärde med dess storlek i tabellen nedan, och summan av delarna blir den totala rustningens skyddsvärde.

Kroppsdelars storlek

Kroppsdel	Storlek
Varje arm	1/8
Kroppen	1/2
Varje ben	1/8

Rustningsmaterial

Material	skydd
Mjukt läder	6
Tjockt eller nitat läder	8
Cuirboulli (vaxat läder)	10
Trä- och benlameller	12
Fjällpansar	14
Ringbrynja	14
Plåt	16

Exempel: För att illustrera hur man skapar rustningar går vi igenom proceduren med tre olika förutsättningar.

En ringbrynja har materialstyrka 14, och vi vill att den ska skydda kropp och armar. Det blir då 14 gånger (0,1+0,1+0,5), vilket är 9,8. Det avrundas till 10 poäng, vilket mycket riktigt är vad som står i tabellen över färdiga rustningar.

En ringbrynjeväst med arm- och benskydd i plåt får 14×0,5 + 16×(0,1+0,1+0,1+0,1) = 13,4 poäng. Efter avrundning har vi 13 poäng rustning. Vi har tjänat 1 poäng jämfört med en lika heltäckande ringbrynja.

Ett mer avancerat exempel är Taarna Tarakiern, från filmen HEAVY METAL. Hon har läderrustning med styrka 6 som täcker en arm och 0,1 av bröst och mage. Hon har dessutom plåtrustning med styrka 21 eftersom den är +5 magisk, som täcker benen och svärdsarmen. Hon får då 6×(0,1+0,1) + 21×(0,1+0,1+0,1) = 7,5 poäng, som avrundas till 8. Hon har inte mycket på sig, men det är vackert!