User:TexaS/En bal på slottet

This is notes on a LARP i'm planning.

En bal på slottet

I Grevens Tid eller, Vad är väl en bal på slottet?

Ett intrig- och stämningslajv i 1700-talsmijö på ett slott.

Tänk dig att gå omkring i ett slott med tidstypisk inredning, och diskutera vädret med kvinnor i fantastiska klänningar och män med smink, högklackat, klädda i rosa, spets och peruk.

Nådens år 1756, kallas det till soireé på Grevens slott.

Världen utanför Europa är i gungning efter den stora diplomatiska revolutionen. Sverige hade knappt hämtat sig från den stora ofreden i början av 1700-talet, när landet gick in i den lilla ofreden 1741-1743. Frihetstidens politik lämnar landet med en maktlös monark och två partier som slåss om makten med hjälp från europeiska stormakter. Hattarna, som har makten, stöds av Frankrike, medans deras största motståndare, mössorna stöds av Ryssland. Det nya hovpartiet försöker ge mer makt åt kung Adolf Fredrik och drottning Ulrika Lovisa. För att komplicera saken ytterligare har mössorna splittrats i en moderat fraktion, vilka ogillar den nära anslutningen till Ryssland och av hänsyn till den inre friden vill uppträda mera hänsynsfullt mot hattarna, och en hänsynslös, fanatisk fraktion, för vilken hämnd på motpartiet och maktens erövring är huvudsaken.

På Vikbolandet har man precis hämtat sig från den senaste ofreden och nya rykten om ofred har börjat sprida sig. För 35 år sedan brände ryssarna ned slottet och till och med Norrköping, men så långt kom de inte sist. De skansar som byggdes på 40-talet måste nu rustas upp och iordningställas.

Nu är det upp till er...

Världen

Året är 1756.

Samhället är ojämlikt, precis som historiskt. Kvinnor kan endast i undantagsfall hålla formella maktpositioner, men är ofta makten bakom tronen.

Lokalpolitik

Ryssen brände ned norrköping 1719. 1743 var 2000 ryska soldater förlagda i norrköping.

Mycket flyktingar från Finland i östergötland.

Nu finns flera sockerbruk, snustillverkning och så vidare.

Svensk politik

Stämpel med drottningens underskrift.

Historik

Stora ofreden

Stora nordiska kriget 1700-1721.

Hattarnas ryska krig

Hattarnas ryska krig utbröt 1741 då Sverige under hattarnas och fransk diplomatisk påtryckning förklarade krig mot Ryssland. En svensk armé under Charles Emil Lewenhaupt skulle återerövra de territorier som förlorats till Ryssland i Stora nordiska kriget (bl.a. Karelen och Estland). Kriget misslyckades, bland annat eftersom svenskarna förberett sig dåligt: armén och flottan var numerärt svaga, knappt utrustade och dåligt övade.

Sverige förklarade krig 8 augusti 1741 med 8.000 svenska och finska soldater vid den ryska gränsen, nära Villmanstrand och Fredrikshamn. Målsättningen var att hota den ryska huvudstaden S:t Petersburg och utlösa en statskupp. Denna kupp hade planerats av franska och svenska diplomater, och avsåg att störta Anna Leopoldovnas till Österrike vänligt inställda regim. Kuppen ägde rum i december, men den nya tsarinnan, Elisabet av Ryssland, svek sitt löfte att återlämna territorierna och fortsatte kriget.

Hotet mot den ryska huvudstaden hade lyfts redan 3 september då 20.000 ryssar under fältmarskalk Peter von Lacy avancerade från Viborg mot Villmanstrand och besegrade den svenske befälhavaren Charles Lewenhaupt. I juni 1742 hade den 35.000 man starka ryska armén lyckats borttvinga 17.000 svenskar från Fredrikshamn. Lewenhaupts position försämrades alltmer och han tvingades retirera till Helsingfors. I augusti intog Lacy Borgå och Nyslott och omringade den svenska hären i närheten av Helsingfors. Den 19 augusti får Lewenhaupt och Buddenbrock order att de skall föras till Stockholm. Befälet ges nu åt översten Jean Louis Bousquet. Han undertecknade kapitulationen 24 augusti. Den ryska hären erövrade senare hela Finland i den lilla ofreden.

Efter att den ryska hären tagit Åbo anlände Alexander Rumyantsev och Ernst Nolken för att diskutera ett fredsfördrag. Tsarinnan lovade att lämna Finland på villkoret att Adolf Fredrik, vars släkt var ingift i den ryska tsarfamiljen, skulle utnämnas till tronarvinge. Hattarna gick med på förslaget i hoppet om att Adolf Fredrik skulle få bättre fredsvillkor från tsarinnan.

Medan fredsförhandlingarna drog ut på tiden, förintade den ryska flottan en svensk flottilj i närheten av Korpo. Lacy följde upp segern genom att segla från Kronstadt och göra ett anfall mot svenska fastlandet, något han hade erfarenhet av från stora nordiska kriget. När hans flotta närmade sig Umeå 1743 kom slutligen nyheterna om Freden i Åbo.

I Freden i Åbo avträdde Sverige ytterligare en landremsa av Finland till Ryssland. Sverige fick nu en mer svårförsvarad gräns mot öster, vilket skulle visa sig bli ödesdigert 65 år senare. Lewenhaupt avrättades på grund av sin misskötsel av fälttåget.

Lilla ofreden

Lilla ofreden (finska Pikkuviha) är en benämning på den ryska ockupationen av Finland 1742-1743 under hattarnas ryska krig.

Lilla ofreden kallas den tid som följde efter kapitulationen i Helsingfors, den 24 augusti 1742 fram till freden i Åbo den 7 augusti 1743. Förvaltningen av Finland leddes av Balthasar von Campenhausen som rysk generalguvernör. Finland behandlades mildare än under "Stora ofreden", men våld och utpressning förekom, särskilt i sydvästra Finlands skärgårdssocknar.

Lilla ofreden följdes av att ryska soldater inkvarterades i Sverige, varav 2 000 i Norrköping. En finländsk artillerisoldat som hette Johan Drusin fick starkt berusad igång ett större slagsmål i Norrköping mellan svenskar och ryssar. Han dömdes till 30 par spö inför inbjudna ryska officerare.

Svenskarna hade försökt ge honom ett mildare straff, men ryssarna krävde hårdare tag och med sina två tusen man tungt beväpnade trupper i och omkring Norrköping hade de ett så kraftfullt övertag i argumentationen att svenskarna tvingades ge efter för påtryckningarna. Johan Drusin piskades blodig och medvetslös.

Extra Riksdag 1742

En riksdag öppnades för att få ordning på den krisartade situation riket hade hamnat i. Katastrofen i Finland och de väntade fredsförhandlingarna tvingade hattarnas regering att sammankalla denna extra riksdag sommaren 1742. Finland var tillfälligtvis förlorat. Hela armén var krossad. Tusentals människor hade dött.

Riksdagen varade i 416 dagar, vilket ett protokoll från Ydre härad den 26 januari 1744 berättar. Det handlar om att häradets utsände riksdagsman ännu inte hade fått alla de pengar som han skulle ha som traktamente under riksdagstiden. Det var dyrt att leva i Stockholm under denna tid. Huvudstaden var full av finländska flyktingar.

1753

• 18 februari - Gregorianska kalendern (Nya stilen) införs i Sverige. Den 17 februari följs detta år av 1 mars, för att man ska komma rätt med Gregorianska kalendern.
• 24 juli - Kungliga Svenska Vitterhetsakademien instiftas av drottning Lovisa Ulrika, efter fransk och preussisk modell. Olof von Dalin blir sekreterare och Anders Johan von Höpken drar upp riktlinjen för akademiens arbete. Vitterhetsakademien ska främja humanistiska framsteg.
• 20 september - Den svenska Vetenskapsakademiens observatorium i Stockholm invigs.
• Det nya slottet i Stockholm står efter 56 år färdigt.
• Kina slott uppförs på Drottningholm. Slottet blir en överraskning från Adolf Fredrik till Lovisa Ulrika på hennes födelsedag.
• Västerås slott står nu färdigt efter återuppbyggnaden.
• British Museum grundas.
• Kung Adolf Fredrik utses till Svenska Frimurarordens förste höge beskyddare.

1754

• Kungafamiljen flyttar in på Stockholms slott.
• Carl Gustaf Tessin drar sig tillbaka från posten som kronprins Gustavs guvernör.
• Kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika låter uppföra en slottsteater på Drottningholm.
• Kungaparet inviger den första slussen i Polhems slussled i Trollhättan.
• En stor brand förstör huvuddelen av Hedemoras stadsbebyggelse.
• Risbadstugan, ett uppmärksammat rättsfall, utspelar sig i Stockholm och ger upphov till en pjäs.

1755

• 1 november - Jordbävningen i Lissabon 1755 ödelägger Lissabon.
• November - De svenska ständerna förklarar att kungens samtycke inte behövs för att rådets beslut skall drivas igenom. Detta leder till tumult i bondeståndet, det så kallade nävakriget. Eftersom kungens samtycke inte behövs skall man utforma en namnstämpel med hans namn, för att kunna underteckna beslut.
• En svensk riksdagskommission tillsätts för att uppspåra stämplingar mot regeringssättet.
• Hattidskriften En Ärlig Svensk, Sveriges första politiska tidskrift (utgiven veckovis), ges ut av censor liborum Niklas von Oelreich.
• Cajsa Wargs kokboksklassiker Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber utkommer.
• Projektet att bygga Polhems slussled förbi Fallen i Trollhättan avbryts på grund av en arbetsplatsolycka.
• Lilla Barnhuset grundas i Stockholm. Här skall man ta hand om barn från 0 till 6 års ålder, varefter de skickas över till Stora Barnhuset.

1756

• Februari - På grund av konflikt mellan politikerna och det svenska kungaparet byts kronprins Gustavs lärare ut.
• 26 maj - Namnstämpeln med kung Adolf Fredriks namnteckning börjar användas då kungen vägrar att skriva på papper.
• 21 juni - Drottning Lovisa Ulrika förbereder en statskupp, genom att pantsätta några juveler, som inte är hennes, men planerna avslöjas.
• 23 juli - Åtta av de ledande personerna i drottningens sammansvärjning avrättas, däribland Erik Brahe (1722-1756), den påstådde ledaren.
• Kungaparet erhåller en varning, Riksakten, vilken varnar dem för att försöka fler statskupper, eftersom de då kommer att avsättas. I och med drottningens kuppförsök avskaffas Vitterhetsakademien.
• Blücher, den preussiske befälhavaren i slaget vid Waterloo, går i svensk krigstjänst i svenska Pommern.
• En sjöunion mellan Sverige och Danmark sluts, för att skydda handelsskepp på Nordsjön.
• Den utbyggda skärgårdsflottan bryts ut ur örlogsflottan och förläggs under namnet Arméns flotta till Stockholm och Sveaborg.
• Import av kaffe förbjuds i Sverige och förbud mot husbehovsbränning införs.
• Den svenska skärgårdsflottan, Arméns flotta, byter namn till Skärgårdsflottan.
• Sjuårskriget utbryter.

Aktuellt

Frihetstiden

Frihetstiden

Hovpartiet

1751 uppstod ett nytt hovparti runt kung Adolf Fredrik och hans gemål Lovisa Ulrika.

Hovets parti bestod i början närmast av kungaparets personliga vänner och umgänge, varibland flera medlemmar ur Sveriges högsta aristokrati, såsom grevarna Erik Brahe, Thure Gabriel Bielke och Johan Ludvig Hård, friherre Erik Wrangel med flera. Där återfanns också en del personer ur de litterära och konstnärliga kretsarna, som vunnits av drottningens rika kulturintresse, såsom Olof von Dalin. Härtill slöt sig snart en icke obetydlig mängd officerare och civila ämbetsmän ur de stora partierna av principiella skäl eller lycksökeri. Någon egentlig anslutning i de djupa leden hade partiet knappt, om också den nye konungen i början hälsades med sympati av allmänheten och rojalistiska rörelser lätt nog kunde framkallas bland bönderna.

Hovpartiet kan i antal inte jämställas med de stora parlamentariska partierna. Det hade inte heller något program, vare sig i utrikespolitik eller i den inre hushållningen. Hela partiets tillvaro vilade uteslutande på att partiet principiellt bestred den parlamentariska författningen och sökte att hävda en självständig ställning åt kungamakten. Men inom ramen av denna allmänna tendens var meningarna mycket skiftande från deras, som bara önskade någon förstärkning av kungens inflytande på ämbetstillsättningar och över rikets utgifter, ända till Lovisa Ulrikas drömmar om en obegränsad makt.

Vid riksdagen 1751-1752 lyckades partiet vinna några små segrar, men dess försök att genomföra en verklig maktutvidgning åt konungen hade ingen framgång. Under den följande svåra konflikten mellan kungen och rådet tillspetsades osämjan mellan hovpartiet och det härskande parlamentariska partiet, hattarna, i hög grad.

Hattpartiet

Det är fortfarande nära förbundet med Frankrike.

Har tagit sig makten i Sverige på rättsvidriga grunder.

Hattarnas slöseri med statsmedlen och egoistiska utnyttjande av sin makt överträffade allt vad vår historia dittills haft att uppvisa. Dess hänsynslösa, rättsvidriga förföljelser mot politiska motståndare tar likaledes priset bland alla svenska partiregeringar, och mutsystemet och intrigväsendet nådde genom hattpartiet sitt första flor. Dess patriotism och varma kulturintresse kastar dock ett försonande skimmer över det stora partiets felsteg, och i många hänseenden övervann det självt sina svåraste brister.

Mösspartiet

Ryssland

Partiets egentliga program var fredens bevarande och bestraffandet av krigspolitikens målsmän, som likväl fördärvades av ledarnas alltför intima anslutning till Ryssland. För övrigt opponerade sig mössorna även mot hattarnas slöseri med statsmedlen och alltför djärva bankpolitik, men principiellt hyste de ännu samma merkantilistiska läror som hattarna och hade föga att invända mot deras ekonomiska lagstiftning. Mösspartiet hade sitt stöd dels hos den högre byråkratin och den förnäma jordbrukande adeln, som allmänt slutit sig kring Horn, dels hos präster och bönder, vilka av naturen var böjda för fred och sparsamhet, samt hos de mindre städernas borgerskap och småhandlarna och hantverkarna inom de större städerna.

Världspolitik

Österrikiska tronföljdskriget har nyss varit.

Sjuårskriget står för dörren.

Benedictus XIV är Påve.

Viktiga länder

Österrike

Maria Theresa

Kejsarinna över det heliga rommerska riket, Drottning av Ungern och Bömen, Ärkehertiginna av Österrike

Loving but stern.

Tog över efter sin far, som trodde hon skulle lämna över till sin man så snart hon gifte sig. Byggde upp militären. Etablerade världens första militärakademi.

Allians: Hattar, Frankrike, Ryssland

Frankrike

Louis XV

Kung av Frankrike

Allians: Hattar, Ryssar, Österrike

Preussen

Fredrik den store

Kung av Preussen

Kejsarinnan Elisabet är hans svurna fiende, delvis av personliga skäl, men framför allt av politiska: både i Polen och Sverige har hon funnit det ryska inflytandet korsat av den nya preussiska stormakten.

Allians: Storbrittanien

Ryssland

Elizabeth (Yelizaveta (Yelisavet) Petrovna)

Kejsarinna över Ryssland

Allierade: Mössor, Österrike, Frankrike

Storbrittanien

Georg II (George Augustus)

Kung av Storbrittannien

Kommer från huset Hannover.

Grälade med sin far och son. Liten makt över politiken. Ledde brittiska styrkor i ett slag. (slaget vid Dettingen 27 juni 1743 under det Österrikiska tronföljdskriget) Otrogen.

Allians: Preussen

Händelser

Sjuårskriget

1754, aug.1756 - 1763.

Den diplomatiska revolutionen.

Storbrittanien, Preussen, Ryssland, Frankrike, Österrike

Den Diplomatiska Revolutionen

Stor omfördelning av allianser inom maktblocken i Europa. 1748-54. le renversement des alliances

Personer

Alla viktiga personer för handligen.

NPCs

Dessa kommer inte ha spelare, men är viktiga för handlingen.

Gamle Greven

Död...

Har ett okänt oäkta barn som har mer arvsrätt än nuvarande greven.

Mattias Alexander von Ungern-Sternberg

Fältmarskalk, friherre

Mössorna

Mössorna splittrades i en moderat fraktion, ledd av förra riksrådet greve Gustaf Bonde och lantmarskalken vid de två senaste riksdagarna friherre Mattias Alexander von Ungern-Sternberg, vilka ogillade den nära anslutningen till Ryssland och av hänsyn till den inre friden ville uppträda mera hänsynsfullt mot hattarna, och en hänsynslös, fanatisk fraktion, för vilken hämnden på motpartiet och maktens erövring var huvudsaken.

Lovisa Ulrika av Preussen

Drottning

Hovpartiet

Dotter till Fredrik Vilhelm I av Preussen och Sophie Dorothea av Hannover, syster till Fredrik II av Preussen. Gift med Adolf Fredrik.

Lovisa had a dominating role in the royal life at the time and she was famous for her banquettes and balls which had many, in their time, famous personalities as guests. Drottning Lovisa Ulrika, som retat och skrämt hattarna genom sitt revolutionsförsök 1756. 21 juni - Drottning Lovisa Ulrika förbereder en statskupp, genom att pantsätta några juveler, som inte är hennes, men planerna avslöjas. 23 juli - Åtta av de ledande personerna i drottningens sammansvärjning avrättas, däribland Erik Brahe, den påstådde ledaren.

Förbereder en coup d'état.

Roller

Dessa kommer vara möjliga att spela på lajvet.

Tanken är att det ska finnas fler roller än deltagare och att alla intriger inte kommer kunna att spelas på på lajvet, utan bara göra världen mer levande.

Greven

Generalmajor, Greve

Ladan på godset brann i höstas.

Hertiginna

Tillhör drottningens umgängeskrets.

Biolog

Just hemkommen till östergötland, Har studerat utomlands och sedan under Carl Linnæus i Uppsala.

Jägmästare

Vargar från kolmården har spridit sig. Behöver resurser.

Fabrikör

Kammarherre Gerard G. de Besche

Ägare av Näfveqvarns Bruk på andra sidan Bråviken, samt en mängd gårdar här i trakten.

Fabrikör 2

Manufaktur

Friherre

Han lever högt på sina nära kopplingar till Drottningen.

Fältmarsalk och friherre

1741 års Skenäs skans var utrustad med 16 lispundiga kanoner riktade ut mot Bråviken och 8 mindre kanoner i bröstvärnet mot land

Skansarna ritades av kronans folk och byggdes av den lokala allmogen, som säkerligen inte utförde detta arbete med den största av glädje. Materialet till dem togs i mån av tillgänglighet på platsen för bygget. Vid byggandet av skärskansarna tvingades man frakta stora mängder byggnadsmaterial till platserna då sådant inte fanns i tillräcklig mängd på öarna.

Skansarna skulle sedan de byggts skötas och bevakas av allmogen på platsen under de perioder de inte var bemannade. Det är inte svårt att tänka sig att dessa bönder och fiskare hade viktigare saker för sig än att bevaka och underhålla kronans jordvallar vilket ledde till att dessa förföll under fredstid. Dessutom är de skansar jag behandlar befästningsverk av tillfällig karaktär, ofta byggda under största hast, ibland helt i trä, för att möta ett omedelbart hot vilket gör att de står sämre emot elementen än vanliga fästningar.

http://www.llk.se/register/braviken.htm

Inspirationsblaj

Vid Marmorbruket började man 1673 bryta den berömda kolmårdsmarmorn. Denna marmor är en grönfärgad urkalksten som varierar i kornstorlek och färg som ger ett vackert och livfullt utseende. Det har klassats som vårt lands allra vackraste prydnadssten. Prov på denna kan man finna i såväl hyreshus som svenska kulturbyggnader, bl.a. trappan i Blå hallen i Stockholms stadshus, som vi alla känner igen från nobelmiddagarna. Marmorn finns även på Drottningholm, Kungliga slottet, Nationalmuseum, operan i Paris och Coliseum Theatre i London. Vid bruket har man en av de bästa utsikterna över Bråviken. Öster om bruket finns Flathällarna som är fina kalkhällar vid vattnet. I området finns även en stenåldersboplats, gravar från järnåldern och husgrunder från kring år 600 e Kr till medeltid.

Skenäs slott som brändes av ryssarna 1719. Huvudbyggnaden på Skenäs kungsgård uppfördes 1720.

Vid vintertinget 1718 i Hammarkinds härad, som hölls i Fristads gästgivaregård på Vikbolandet, emedan vid ordinarie tingsställe, Mogata för tillfället saknades möjlighet att förse domstolens ledamöter - kronobetjäning, parter och allmänhet med mat och husrum, behandlades ett mål mot en i Söderköping bosatt flykting från Borgå. Han hette Johan Kraftman, var handelsman till yrket och hade flytt undan den ryska ockupationen av Finland 1710.

En annan märklig episod var det som togs upp i konsistoriets protokoll för Linköpings stift år 1714. Där omnämns följande för den 27 april och 7 maj 1714. En finsk kvinna hade under det antagna namnet Johan Göransson med anlagd mansdräkt tjänat i Karl XII:s här och omsider varit nog oblyg att ingå äktenskap med en annan kvinna. Bedrägeriet uppdagades naturligtvis, och målet därom kom att handläggas av Linköpings domkapitel, som betogs av häpnad över hennes tilltag och ansåg henne därmed ha icke allenast bedragit sin så kallade maka, utan ock ha gäckat Gud, som instiftat äktenskapet till en förening mellan man och kvinna.

Dessutom hade hon enligt dess mening genom att anlägga manlig dräkt ytterligare förbrutit sig mot honom, enär Gud i 5 Mos. 22:5 uttryckligen betygat, att han räknar som en styggelse, att kvinna bär sådan dräkt, som blott tillkommer en man.

Domkapitlet fann de bägge brotten, när de lades tillsammans, så svåra, att bedragerskan borde drabbas av det strängaste straff. En och annan av dess bisittare yrkade på att hon måtte ådömas spöslitning, landsförvisning, ja till och med avrättning.24

landshövding Leijonhielms

En krigsflykting som blev kvar i Östergötland var stadssekreteraren i Norrköping 1747, sedermera prosten i Östra Husby Peter Serlachius, född 1709 i Viborg, där fadern då var lektor, sedan prost i Kexholm och sist P.P. i Östra Husby i Östergötland, dit han flyttade för fienden. Peter Serlachius blev student i Uppsala 1726, askult i Göta hovrätt, vice häradshövding, rådstugunotarie i Uppsala 1743, stadssekreterare i Norrköping efter sin svåger Hillerström 1747, erhöll borgmästarekaraktär 1767, efter han för tredje gången stått på förslag till borgmästare, tog avsked genom ackord med efterträdare 1768.

En annan finländare bodde vid Storgatan 52. S:t kors kvarter, nummer 3. Gården ägdes av Johan Höppener, huruvida han köpte den av Johan Axelsson Bergs (1650-1727) sterbhus har ej kunnat utrönas, men 1734 var Höppener ägare.

Han föddes 24 september 1696 i staden Borgå i landskapet Nyland, och kom som helt ung till Linköping, där han gifte sig 1721 med Hedvig Jancke (1703-1744), samt avled dagen efter sin sextio års dag, det vill säga den 25 september 1756. Makarna hade tolv barn, av vilka flera utförde sin livsgärning och slutade sina dagar i Linköping. Så var fallet med dottern Ulrika (1736-1805), som gifte sig med handelsmannen Samuel Reuser (1722-1770). Några år efter svärfaderns död löste Reuser ut de övriga arvingarna med 12 000 daler kopparmynt.

Han begärde i samband därmed att staden skulle upplåta en tomt åt honom vid Södra Vattengatan (nuvarande Nygatan) för uppförandet av vagns- och fähus, emedan utrymmet på gården var otillräckligt för dessa byggnader. "Då han var av den förmögenhet att han kunde bygga till stadens prydnad" bifölls denna ansökan. Detta tyder på att han lät ersätta den förutvarande huvudbyggnaden som sannolikt uppförts av Berg, vilken var ägare då gården brann ned 1700, med en större och ansenligare, som tog mera utrymme i anspråk.

Han efterträddes av lanträntemästaren Nils Fabritius (1712-1784), men huruvida han var ägare eller endast en hyresgäst har ej kunnat utrönas. År 1774 var emellertid landskamrer Anders Fredrik Iggeström ägare.

Höppener ägde fler gårdar i staden. När landssekreteraren Sven Maul dog 44 år gammal inköptes gården nummer 20 i S:t Pers kvarter av handelsmannen Johan Höppener. Han ägde då redan och bebodde nummer tre i S:t Kors kvarter och hyrde ut den nyinköpta gården till Mauls efterträdare, landssekreteraren Samuel Torpadius. Helt kort före sin död 1756 sålde Höppener gården till sin måg rektor Anders Askegren för 5 000 daler kopparmynt.

En gård vid Trädgårdstorget som hade tillhört handelsmannen Zakrias Wadström såldes på auktion i början av 1743, då den inropades för 4 400 daler kopparmynt av handlanden Johan Höppener, som strax därefter överlät köpet på bryggaren och handelsmannen Bengt Olofsson Hallin.29

Några årtionden efter den Stora ofreden kom den Lilla ofreden. Det var ett ställningskrig som utarmade Sverige. Östergötland hade under kriget 1741-1743 levererat bortemot 10 000 tunnor spannmål, som transporterades till Finland för lägre pris än den i landskapet köptes eller försåldes.30

En riksdag öppnades för att få ordning på den krisartade situation riket hade hamnat i. Katastrofen i Finland och de väntade fredsförhandlingarna tvingade hattarnas regering att sammankalla denna extra riksdag sommaren 1742. Finland var tillfälligtvis förlorat. Hela armén var krossad. Tusentals människor hade dött.

Riksdagen varade i 416 dagar, vilket ett protokoll från Ydre härad den 26 januari 1744 berättar. Det handlar om att häradets utsände riksdagsman ännu inte hade fått alla de pengar som han skulle ha som traktamente under riksdagstiden.31 Det var dyrt att leva i Stockholm under denna tid. Huvudstaden var full av finländska flyktingar.

Ett utdrag ur Ydre härads dombok hade ett par år tidigare tagit upp problemet i ärendet med nummer 13 från den 3 september 1742:

"Uppläses en ifrån den utvalde och befullmäktige herredagsmannen Jonas Nilsson i Skortebo avlåten skrivelse av den 26 augusti, varutinnan han sig högeligen beklagar över den svåra och dyra tiden uti Stockholm så till härbärge, som underhåll, vilken de ifrån Finland flyktige till några tusen personer förorsaka, så att han omöjligen ser sig komma ut med det beviljade underhåll, vilket de i Stockholm varande medbröder fast rikligare är beviljat, varför han begär, det häradsborna ville tillståndet behjärta, och lämna honom någon tillökning. Nämnden besvarade härpå, att som de finna av föregående omständigheter, att de många flyktingarna gör allt dyrare så till husrum som förtäring, så finna de, att herredagsmannen Jonas Nilsson ej kan bli beståndande med det honom beviljade dagtraktamente 1 daler 8 öre silvermynt (s. m.) om dagen skjutsen, inberäknad.

Varför de å häradsbornas vägnar samtycka det honom bör tilläggas ännu en mark s. m. så att han för en daler 16 öre s. m. om dagen resepenningar inbegripna. Vilket de förmoda, att de andra häraderna ej lära sig undandraga."32

Lilla ofreden följdes av att ryska soldater inkvarterades i Sverige, varav 2 000 i Norrköping. En finländsk artillerisoldat som hette Johan Drusin fick starkt berusad igång ett större slagsmål i Norrköping mellan svenskar och ryssar. Han dömdes till 30 par spö inför inbjudna ryska officerare.

Svenskarna hade försökt ge honom ett mildare straff, men ryssarna krävde hårdare tag och med sina två tusen man tungt beväpnade trupper i och omkring Norrköping hade de ett så kraftfullt övertag i argumentationen att svenskarna tvingades ge efter för påtryckningarna. Johan Drusin piskades blodig och medvetslös.

Johan Stålbom föddes år 1712 i Karis socken i finländska landskapet Nyland och dog 17 november 1777 på Orräng i Grebo socken. Han gifte sig omkring 1757 med Susanna Beata Hammardahl. Stålbom, vars fader uppges ha varit barberare och husägare i Stockholm, kom till Stockholm från Finland, inskrevs i målarämbetet genom Danckwardt Pasch, lärde en tid hos den unge dekorationsmålaren Johan Pasch den äldre, som framgår av 1729 års mantalslängd, och senare hos dennes nyligen från England hemkomne broder porträttmålaren Lorentz Pasch den äldre. Sistnämnda lärperiod uppges ha börjat 1733, det vill säga året efter det Johan Pasch den äldre begett sig utomlands för studier. I oktober 1733 åtvarnades Stålbom för att han flyttat till Lorentz Pasch den äldre och tillhölls att "utlära hos den mästare, där han inskrivits", men i varje fall ännu 1735 stod han "utj Information" hos Lorentz Pasch den äldre för "att lära Konterfeijere Konsten", som framgår av ett nämnda år utfärdat intyg i samband med att Stålbom önskade resa till Finland för att besöka sina föräldrar.

självporträtt av Johan Stålbom

På 1740-talet slog han sig ner i Östergötland, bodde en tid i Norrköping men förvärvade senare egendomen Orräng i Grebo socken. Han gjorde sig främst känd som en skicklig leverantör av beställningsporträtt av präster, borgare och godsadel i Östergötland och angränsande trakter, företrädesvis i olja men någon gång också i miniatyr. De bättre av hans verk "utmärkas genom rätt god teckning och kraftig, men ej fin färg, som äger starka köttoner med grön- eller gråaktiga skuggor", skriver C. Eichhorn. Flera av hans porträtt är graverade Fritzsch och Gillberg.

Huset i hörnet vid Stora torget hade byggts upp efter den stora branden i Linköping år 1700. I mitten av 1700-talet hade gården köpts upp av handelsmannen Nils Rignér, som var född omkring 1715 och gifte sig 1744 med Mariana Wefwer, född den 25:e mars 1726, dotter till Kristina Nilsdotter och Valentin Johansson Wefver, tillhörande den kända guldsmedssläkten med detta namn. Marianas far bröt släkttraditionen och ägnade sig åt jordbruk på den fäderneärvda gården Gällstad i Sjögestads socken. Rignér avled den 16:e juli 1758 efterlämnande Mariana som helt ung änka.

Det dröjde inte länge förrän hon ånyo knöt hymnens band i det hon 1760 äktade handelsbetjänten Gabriel Lunderberg, vilken sannolikt varit anställd i Rignérs affär och skött den efter hans död. Genom sitt gifte blev han nu ägare av gården och affären, vilken han med framgång drev under den ansenliga tidrymden av 40 år.

I äldre tider var de förnämsta borgarna, ur vars krets stadens styresmän - borgmästare och rådmän - utgick, i regel bosatta vid Stora torget eller Storgatan. Därför var det inte konstigt att Lunderberg avlade borgared den 25:e augusti 1760 (som handelsbetjänt) när han blev delägare till fastigheten, efter giftermålet med änkan Wefwer. Några år senare, såsom kryddkrämare var han rådman i Linköping under åren 1776-1777. Han hade blivit vald till extra ordinarie rådman den 17 december 1776, valet upphävdes av K. B. 16:e april 1777.

"Stadsläkaren Jacob Hidén säger sålunda i sin rapport till Collegium Medicum för år 1765, att man ibland blir varse veneriska smittan, "dock mest på gemene man". Vid denna tid är sjukdomen inte något problem i jämförelse med koppor och kolera. Hidén hade skickat den läkarrapport som skulle insändas vart femte år till Collegium Medicum.58

Syfilis var vid den här tiden mycket ovanlig i Norrköping. De fall som rapporterades härrörde alltid från utomstående. Det var först efter riksdagen 1769-1770, som hölls i Norrköping, som sjukdomen fick sitt genombrott i staden.59

Jacob Hidén dog senhösten 1769, kanske drabbades han av någon smitta som riksdagsmännen kunde ha tagit med sig till den östgötska riksdagsstaden. Norrköping hade haft två tidigare riksdagar, det vill säga år 1404 och 1604. Den riksdag som öppnades den 19 april 1769 använde den tyska kyrkan som rikssal, vid sidan av den var riddarhus. Under denna tid fick inga lik begravas där.

Det var "mössorna" som hade haft makten i riket. De stöddes av Ryssland och var allmänt illa omtyckta. Deflationen i Sverige gjorde att folk sparade på sina pengar och kontant penningbrist stoppade tillverkningsindustrin, i städer som Norrköping.

Riksdagen i Norrköping dominerades av hovpartiet och hattarna som önskade med Frankrike stödja utvidgad kungamakt. Att fälla den sittande regeringen var inte svårt. Den anklagades för tjänstefel och missgrepp. Anklagelsen var såsom Pechling formulerade det:

"Rådet har velat regera utan konung, det har författat och tryckt rättegångsskrifter mot sin konung och därigenom åstadkommit jäsning bland folket, en så oförståndig styrelse förtjänar icke landets förtroende."

Esbjörn Reuterholm (1710-1773) var det enda riksråd som hade mod att försvara sig, trots att han var svårt giktbruten och därmed tärd av sin sjukdom. Han hade kommit från sitt gods Svidja i Finland, avgav en motskrivelse som imponerade med sin spetsfundighet. Det hjälpte inte mycket, tio riksråd som var mössor byttes ut mot hattar.60

Friherren Reuterholm framträdde vid 1760-1762 års riksdag som en av ledande mössorna och inkallades i riksrådet 1765 efter mössornas seger. Vid Adolf Fredriks tronavsägelse 1768 hävdade han att rådet borde regera med den kungliga namnstämpeln och vägra inkalla riksdagen. Efter regimskiftet 1769 avsattes Reuterholm, men inkallades på nytt i rådet 1771.

Esbjörn Reuterholm med rötter på Åland var ägare till Svidja och Pikkala gårdar i Finland.61 Han var far till Gustaf Adolf Reuterholm.62

Otto Wilhelm De Geer (1710-1769) var en annan finländsk adelsman som avsattes på Norrköpings riksdag år 1769. Han var inte populär, hovpartiet avskydde honom för han bekämpade kungen in till det sista och hattarna för att de ansåg honom vara en överlöpare.

De Geer framträdde först som en extrem hatt, men övergick senare till mössorna, blev 1765 riksråd och 1766 friherre, efter att från år 1757 varit landshövding över Savolax och Kymmengårds län.64

Ute på Vikbolandet finns herrgården Hylinge, som blev säteri vid 1600-talets mitt.67 År 1779 hade konteramiralen Fredric Georg Strömfelt köpt egendomen Hylinge och under det nästföljande årtiondet lät han bygga den nyklassicistiska huvudbyggnaden som stod färdig år 1788. Byggmästaren till detta hus av sten i två våningar var Anders Sundström, möjligen efter Olof Tempelmans ritningar. Strömfelts son Harald fick gården som fideikommiss, vilken gifte sig med den finsk-ryska friherrinnan Brita von Troil.

Den stora gård som låg på nummer 27 i S:t Lars kvarter, d v s adresserna S:t Larsgatan 26, och Borgmästaregatan 1, 3 och 5 i Linköping, värderades år 1762 till 5 500 daler kopparmynt. Huvudbyggnaden som synes varit ett envåningshus, innehöll sal, salskammare, barnkammare, förstuvukammare, skolkammare och klädkammare under det att kök, drängkammare och rustkammare var inrymda i en annan byggnad.

I "styckevagnsboden" förvarades bland annat två "järnstycken" med lavetter, som tillhörde borgerskapets militära utrustning. Organisationen omfattade nämligen inte endast infanteri och kavalleri utan även artilleri. Måhända är dessa "järnstycken" de samma som vid sekelskiftet 1900 stod vid slottet och användes som salutkanoner och vilka nu finns på Länsmuseet i Linköping.

Borgmästaren Johan Janckes änka Kristina, född Brandell, sålde gården 1766 för 13 000 daler kopparmynt till kaptenen Karl Mauritz von Gertten. Han var född i Finland år 1731 och kom tidigt över till Sverige, varest han trädde i tjänst vid östgöta infanteri. Vid tiden för gårdsköpet var han kapten vid prins Fredrik Adolfs regemente, från vilket han tog avsked som överstelöjtnant. Detta regemente var garnisonerat i Landskrona, vilket dock ej hindrade att han 1766 bosatte sig i Linköping, där han slutade sina dagar 1798 vid 67 års ålder.

Det kan ytterligare tilläggas om gårdarna vid Stångebro, Storgatan 2 och 4 med nummer 23 och 24 i Tannefors kvarteret, att år 1756 var nummer 24 bebyggd med ett tvåvåningshus, innehållande sal, nattstuga, kök och ytterligare ett rum på nedre botten värderat till 3 000 daler kopparmynt. Den västra gården, nummer 23, värderades till 2 000 daler kopparmynt och sades vara nybyggd. År 1762 var ett färgeri förlagt i den närmast ån belägna gården och ett brännvinsbränneri i den andra. År 1775 köpte färgaren Nils Uddelius för 12 000 daller kopparmynt gårdarna av färgaren Johan Fredrik Schwäger. Uddelius var gift Eleonora Westerling och hade med henne två barn. Efter makens död 1781 gifte sig änkan om sig påföljande år med Fredrik Österman, som därigenom blev delägare i gårdarna. Österman, som tillhörde de mer framträdande borgarna i staden, innehade såväl färgeri som bryggeri. Han valdes till rådman 1795 och var en av dem, som 1801 bildade gästgiveribolaget, vilket för sin rörelse inköpte den norra av de på Stora hotellets tomt liggande gårdarna. Vi återfinna honom även bland arrendatorerna av det bränneribolag, som vid samma tid inköpte tomterna öster om Stångebro och 1802 som ägare av gården på Riksbankshusets tomt.

Praktiskt

Lajvet ska hållas på ett slott.

Vi vill ha deltagare i medel- till överklasskläder från 1700-talet. Även om lajvet utspelar sig ett visst årtal är sjuttonhundratalskläder rätt oavsett om de är 40 år för tidiga eller sena.

Lajvet kommer starta lunchtid lördag och sluta på eftermiddagen söndag.

3+ rätters middag kommer serveras.

Inspiration

Filmer som kan ge inspiration:

• Vatel
• Valmont
• Sluga Gosudarev (The Sovereign's Servant)
• Ridicule
• Marie Antoinette
• Libertine
• Le Pacte des Loups (Vargarnas Pakt)
• La Nuit de Varennes (Natten i Varennes)
• Das Parfum
• Dangerous Liaisons
• Cyrano de Bergerac (Egentligen för tidig, men så bra att jag tog med den ändå.)
• Amadeus
• The Affair of the Necklace

External links

Sjuårskriget på wikipwdia. Drottningen på wikipwdia.