|
Effinidhi var trött. Efter att ha satt upp Xenas hår hela eftermiddagen hade hon fått ta hand om disk och städning efter middagen. Hon hade knappt hunnit träffa fiskaren som var på besök idag, Babazadeh med sina snuskiga historier. Nu skulle hon göra sina dagliga reningar och sedan arbetet med att hålla igång Zarastros projekt. De projekt han inte tog hand om själv, de som mest väntade, puttrade pyrde, utan att komma någonvart. Hon kände sig lika fången som grodorna och småandarna som stirrade ut ur burkar och retortrar i labet. Hon tvättade sig, bukade mot Huzuz och rullade ut sin lilla bönematta, men trött som hon var såg hon sig inte för ordentligt. Ormen som legat still som en pinne i mattan ringlade sig kring hennes hand och bögg till i armen. En äsping! Förargat snärtade hon upp den i luften, kallade på elden och brännde upp den innan den nådde marken. Men giftet brann i handleden, så det gjorde ont och ömmade när hon vävde sina formler. Omtöcknad knäböjde hon på mattan, slog pannan i golvet och sa sin fatihah, mer var inte nödvändigt och mer orkade hon inte. Stapplande gick hon genom labbet fram till härden och fumlade bland örter och motgifter. Timjan, mejram, eldfrukt och palmblad… Kväljningarna kom plötsligt och oväntat. Desperat stack hon handen in bland kolen, läste eldens sju namn och såg den lossa upp, kände hur den brände. Nu gällde det att bara bränna giftet, inte handen. Så fruktansvärt ont det gör!
Handen var litet bränd och svårt svullen, men ådrorna var normala och hon kände inget gift i sitt blod. Äspingar var giftiga, men nån timme brukade man ha på sig… Hade någon mixtrat med den, förtärkt dess gift? Xena? Lilith? Skulle hon årata med Zarastro om saken? Hon hade knappt sett honom på ett halvår och när de träffades, när han inte var för upptagen för deras lektioner och hon inte fick någon “livsviktigt” uppdrag av Xena, ville hon inte prata om sånt. Hon älskade honom fortfarande som en far, men som för alla unga kvinnor började hemmets bur bli trång.
Nu skulle hon i alla fall få en lektion. Föriktigt smög hon sig fram genom huset, illistig i sina förök att undvika Xana och Lillith. |
